Fördelen med ensilering i balar var när systemet kom att det krävde lite investeringar, att utrustningen delvis gick att använda för andra ändamål, samt att det var möjligt att sortera olika foderpartier på ett enkelt sätt. Dessutom ger balhantering möjlighet till försäljning av ensilage, vilket tidigare inte varit möjligt utan all handel var med hö. Eftersom balarna är relativt små, i alla fall jämfört med silor, var nu ensilage möjligt att använda även på gårdar med liten foderåtgång. När inplastning med sträckfilm ersatte säckarna förenklades arbetet, med mindre behov av arbetskraft som följd, och resultatet blev mer pålitligt. Numera ensileras även inplastade småbalar.

Numera är maskinerna avancerade och specialiserade. Även om det fortfarande går att använda balpressarna till hö och halm, så är de ofta anpassade för att göra ensilage. Det har också blivit vanligt med så kallade kombipressar, där samma maskin utför både pressning och inplastning, vilket ytterligare minskar behovet av arbetskraft. Detta har dock medfört att kostnaden för maskinerna ökat väsentligt. Systemen med balar kräver dessutom stora mängder plast och allteftersom oljepriserna ökar blir även plasten dyrare. För att minimera plaståtgång och arbete med hantering av balarna är balarnas densitet viktig. Låg densitet innebär att det blir fler balar/ton ts som måste plastas in, flyttas e t c. Vad som är optimal ts-halt verkar variera mellan olika pressar, men generellt tycks det finnas ett optimum runt 45-50 % ts-halt. Upp till den ts-halten ökar densiteten, men sedan planar den ut och sjunker så småningom.

Det finns två huvudsakliga system för ensilering i balar, fyrkantiga och runda. Dessutom förekommer ensilering i små fyrkantiga och runda balar, men principerna för det är desamma som för stora balar. Fyrkantsbalar har främst fördelar när de ska transporteras samt om utfodringen sker manuellt. Pressarna för fyrkantsbalar har i allmänhet något högre kapacitet än rundbalspressarna, eftersom rundbalspressen måste stanna efter varje bal för att linda den och tömma pressen, medan pressning med fyrkantspress är en kontinuerlig process. Ofta innebär detta att det är inplastningen som är den del i processen som avgör kedjans kapacitet. Nackdelen med fyrkantsbalar är att maskinen är dyrare, det finns ännu inte några kombipressar på marknaden, och hörnen är en svag punkt när det gäller inplastningen, eftersom plasten kommer att spännas hårdare där än över balen i övrigt, vilket ökar risken för punkteringar av plasten och syreläckage.

> Mer om rundbalsensilering

Gemensamt för både fyrkantsbalar och rundbalar är att de har ett annat förhållande mellan yta och volym än övriga system. Detta innebär att de är något känsligare för syreläckage. Hanteringen innebär också att det finns risker för skador på plasten. Som jämförelse kan man tänka på sannolikheten att det ska läcka syre genom betongen i en plansilo jämfört med plasten på en bal. För att säkerställa en syrefri miljö rekommenderas vanligen 6 lager vit plast. Detta tycks räcka för det mesta, men erfarenheter från varma, soliga somrar visar att det kan behövas 8 lager, i alla fall för förstaskörden. Detta beror troligen på att plastens luftgenomsläpplighet ökar när den blir varm. Denna effekt av värmen är även anledningen till att man i Sverige rekommenderar vit plast i stället för svart, vilket är vanligare i vissa andra länder, t ex Irland. Andledningen till att svart plast fungerar där är enligt irländarna själva att solen sällan skiner utan det oftast är mulet, vilket leder till att plasttemperaturerna inte blir lika höga. Ska balarna hanteras mycket t ex vid försäljning av balarna kan det vara lämpligt med ytterligare plast och/eller inplastning åt flera håll, vilket kräver speciella maskiner, för att minska riskerna.

> Mer om inplastning

> Varför ska plasten vara vit?

Det räcker naturligtvis inte med att balen är tät efter att den plastats in. Den måste även vara tät tills det är dags att utfodra den. För att detta ska fungera bra rekommenderas det att balarna tas hem, helst innan inplastning, men om man väljer att plasta i fält i alla fall inom tre dagar. Detta beror på att limmet annars har hunnit torka och spricker i samband med att balarna flyttas, vilket kan leda till syreläckage. Sedan bör de förvaras där man ser dem ofta för att man snabbt ska kunna tejpa igen hål som t ex fåglar orsakat. Helst bör balarna även förvaras på hårdgjord yta för att de inte ska utsättas för angrepp av sork och andra gnagare. Genom att stapla balarna minskas ytan som behöver hårdgöras och mängden nät som krävs som skydd mot fåglar minskas. Man bör dock bara stapla hårda balar med någorlunda hög ts-halt. Annars kan balstacken bli en balhög med medföljande skador på balarna. Balarna bör även skyddas mot andra potentiella skadegörare som förrymda djur, vilda djur, katter och barn.

> Mer om hantering av balar

För att balarna ska hålla sig täta efter inplastningen är hanteringen mycket viktig. Förutom att de inte bör hanteras efter tre dagar efter inplastning (förutom till utfodringen) så bör de hanteras varsamt. Lämpliga balgripar finns att köpa. För rundbalar finns ett flertal alternativ som fungerar bra. Hantering av fyrkantsbalar krävs antingen en speciell grip som fördelar trycket jämnt över långsidorna när man tar lyfter balen, eller en grip med raka rör i ändarna och att man då griper balen över gavlarna där det finns mest plast. För att flytta balarna från lagret till utfodringen finns naturligtvis flera alternativ (spjut, grep mm) eftersom det inte längre gör något om balen skadas.



Bal som flyttats under lagringstiden.