Anledningen till att små inplastade ensilagebalar blivit intressanta är att även stall med ett fåtal hästar, som inte skulle hinna förbruka en hel storbal innan den blir dålig, ska kunna använda ensilage, med de fördelar det medför jämfört med hö. Andra fördelar är att de små balarna kan hanteras utan några maskiner och att de kan tas med vid tävlingar. Det kan ju vara besvärligt att släpa med en stor rundbal när man ska åka och tävla några dagar. En liten bal går däremot alldeles utmärkt att ta med sig.

I princip är det ingen skillnad mellan ensilering i stora eller små balar. Det är i båda fallen en långstråig gröda som packas med en press och sedan plastas in. Skillnaderna som finns är i första hand att de små pressarna vanligtvis inte ger lika hög densitet som en stor press. Lägre densitet innebär att mer luft kan finnas inuti balarna och det är möjligt att fermentationen inte blir lika intensiv. Det är heller inte ovanligt att knutarna inte håller (i alla fall på små fyrkantsbalar), vilket innebär en del extra jobb med att samla ihop balar som trillar isär. Det är också mindre volym per ytenhet, vilket innebär att det kommer att gå åt mer plast/kg ensilage till de små balarna. Om plasten dessutom är otät kommer större del av en liten bal att behöva kasseras än en stor bal. Å andra sidan gör det inte lika mycket att behöva kassera en liten bal som att kassera en stor. Eftersom inte tekniken funnits så länge finns det inte några helt klara riktlinjer för hur man ska göra, framförallt inte vid storskalig produktion för försäljning. Det är inte minst frågor om hur man ska mekanisera hanteringen som är svåra. Hantering av balarna en och en med en balgrip kommer att ta för lång tid, och hantering manuellt, som det gjorts i de flesta försöken är inte heller något riktigt bra alternativ. Det är inget större problem om man ska göra något hundratal balar, men om man ska göra större mängder måste man hitta ett alternativ.

Det finns pressar som gör små runda balar. Dessa finns även som kombipressar, där pressning och inplastning sköts i samma maskin. Samma svårighet finns här som med andra småbalar, d v s att kapaciteten i systemet är låg. Fördelen med den typen av press är att hanteringen minskar, eftersom man bara behöver flytta balen från fältet till lagringsplatsen i stället för från fält till inplastning och sedan från inplastning till lagring. Dessutom är det inte lika bråttom att hantera balarna efter pressning eftersom de redan är inplastade. Precis som med stora rundbalskombipressar behöver man därför inte ha tillgång till lika många traktorer samtidigt som vid inplastning på lagringsplatsen. Dock finns alltid en risk för skador på plasten i samband med hantering av balarna. Tyvärr har det ibland varit svårt att uppnå höga densiteter med denna typ av pressar.

En annan möjlighet att lösa problemet med hållbarhet och storlek på förpackningen är att pressa om storbalsensilage till små balar. De nya balarna kan sedan antingen plastas in med sträckfilm eller möjligen förpackas i en mindre lufttät säck som sedan försluts. Den senare metoden används i Finland för försäljning av mindre ensilagepaket. Den rekommenderas dock inte för längre förvaring, utan endast om man vill att ensilaget ska klara sig ett par veckor.

> Forskning om ensilering i små balar