>Vad är de vita prickarna i ensilaget?

Med ett foders hygieniska kvalitet avses dess lämplighet som foder från andra aspekter än de näringsmässiga. I första hand menar man då frihet från substanser som har negativ effekt på djurets hälsa eller på annat sätt negativt påverkar djuret eller fodret. Sådana andra faktorer kan till exempel vara att smakligheten försämrats så att djuret inte kommer att vilja äta tillräckligt av fodret. När man diskuterar hygienisk kvalitet handlar det ofta om att fodret ska vara fritt från mögel och jäst, samt att inga potentiellt patogena bakterier ska finnas i fodret. Sådana bakterier kan vara Listeria, vissa klostridier, samt en del enterobakterier. Det är inte alltid som man analyserar bakterierna i sig utan oftast, när det gäller ensilage, så analyserar man de produkter som bildas vid fermentationen.

Det finns några saker man kan göra själv för att bedöma ensilagets hygieniska kvalitet. Leta efter jäst och mögel. Dessa växer ofta på ytan av ensilaget, även om det finns exempel på att de kan växa längre in. Helst ska ensilaget vara helt fritt från både jäst och mögel, men det är få jästarter som är farliga för djur så finns det små mängder jäst behöver man inte få panik. Kolla däremot resten av balen/silon extra noga för att vara säker på att det inte även finns mögel.

Lukta på ensilaget. Det här kan vara svårt innan man är van och ibland senare också. Leta reda på någon som har ensilage som är av bra kvalitet och använd som referens. Ensilage luktar olika mycket beroende på ts-halten. Ju blötare ensilaget är desto starkare luktar det. Ett välfermenterat ensilage luktar surt men friskt. Luktar det unket bör man bli misstänksam och detsamma gäller om det luktar fönsterputsmedel (ja, jag har varit med om det, ammoniaken slår igenom). Om du är tveksam eller bara vill veta hur ditt ensilage är, skicka det på hygienisk analys.

Naturligtvis finns det vissa rekommendationer och gränsvärden för hur ett välfermenterat ensilage ska vara.

Ammoniumkväve bör vara mindre än 8% av totalkväve

För direktskördad gröda bör pH vara under 4,2 och för förtorkning till ca 35 % av ts inte över 4,5. Vid högre ts-halter är inte pH något bra mått!

Smörsyrainnehållet bör vara mindre än 0,1 % av provet.

Innehållet av mjölksyra är inget kvalitetsmått i egentlig mening, men ett mått på hur stark fermentation det har varit. Beroende bland annat på ts-halt och eventuell användning av tillsatsmedel, kommer vanligen 3-12 % av ts bestå av mjölksyra.

Halterna av ättiksyra varierar vanligen mellan 1 och 3 % av ts.