Inom hästkretsar är det vanligt att man efterfrågar torrt ensilage och även i vissa böcker finns rekommendationer om att ensilage, eller om man så vill hösilage, till hästar gärna ska ha en ts-halt över 70 %. Det finns förmodligen flera skäl till detta, rädsla för botulism bland annat, men vissa, som att "lukten sätter sig i kläderna" är mindre genomtänkta. Hög ts-halt i ensilaget ger flera problem - ökat väderberoende samt ökad risk för mögel och damm är två av dem, och det ironiska är att det var de två skälen som var främsta anledningen till att gå över från hö till ensilage.

Varför möglar då torrt ensilage lättare?

Det finns flera skäl till detta, men en är frånvaron av konkurrenter om näringen. När gräset är så torrt som 70 % ts-halt sker inte särskilt mycket fermentation, och det finns därför mycket lättillgänglig näring i form av socker för möglet att använda för sin tillväxt.

Ett annat problem är att ensilaget är mer poröst. I balar tycks det finnas ett optimum när det gäller hur mycket grönmassa som går att packa i en bal mellan 40 och 60 % ts-halt. Vattnet tar upp plats i ensilaget. Detta gör att det inte bara är densiteten uttryckt som kg ts/m3 som sjunker vid alltför höga ts-halter, utan mängden luft i ensilaget ökar också. Detta kanske i och för sig har störst effekt vid ännu lägre ts-halter, men i alla fall. Det faktum att vatten inte kan komprimeras är en av anledningarna till att man började använda sig av förtorkning i samband med ensilering. Ju hårdare grödan packas desto mindre utrymme får syret och luftrörelserna i ensilaget blir mer begränsade. Detta innebär att luften tränger längre in i en torr bal och därför ökar risken att mögel ska hinna växa innan ensilaget hunnit utfodras.

I en torr ensilagebal kommer dessutom mer luft att stängas inne i balen i samband med inplastningen än i en blötare bal och det kommer att ta längre tid innan balen är syrefri. Det senare påverkas även av att respirationen, d v s den enzymatiska nedbrytningen av lättillgängligt socker till koldioxid och vatten, går långsammare i en torr bal än i en blöt. Mindre respiration innebär i det här sammanhanget att syret i stället finns tillgängligt för mikroorganismerna, t ex mögel, i stället för att det förbrukas av växtens enzymer.

Eftersom balar inte är täta till 100 % (då skulle de explodera efter inplastning) kommer små mängder luft att tränga in i balen. I ett poröst ensilage kan luft röra sig mer inuti balen, vilket kan gör att mögel inte bara växer på ytan, utan även längre in i ensilaget. Eftersom det sker temperaturförändringar i en bal under dygnet, framförallt om balarna står i solen, så bör även trycket i balen förändras, vilket ger ett kontinuerligt utbyte av gas mellan det som finns inuti balen och den omgivande luften. Ju porösare ensilaget i balen är desto större bör den effekten blir. Det är osäkert hur stor effekten är i verkligheten eftersom mätningar av den typen är svåra att göra. Att det sker en utjämning av trycket mellan balen och omgivningen är dock känt och är ett fenomen man använder för att bedöma balars täthet.

Torrt ensilage är inte lika mjukt som ett blötare. Ju torrare ensilaget är desto hårdare är grässtråna. Detta ökar risken för att strån ska punktera plasten och på det sättet släppa in syre, vilket är den vanligaste orsaken till att mögel kan växa under ensileringen.

Hur torrt ensilage bör man då ha?

I balar gäller i allmänhet 40-60 % ts-halt, oavsett vilket djurslag som ska utfodras med ensilaget. Tanken med den rekommendationen är helt enkelt att det kan vara lämpligt att nå minst 40 % ts-halt i balen för att man ska säkerställa att inte ogynnsamma mikroorganismer får konkurrensfördelar mot mjölksyrabakterierna. Eftersom det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få exakt samma ts-halt i alla balar bör man sikta på att genomsnittet ligger något över 40 % och en rimlig uppskattning blir då att man siktar på 50 % ts-halt. För att man sedan ska få ungefär samma marginaler åt båda håll blir då rekommendationen 40 till 60 %.

Återigen bör det kanske påpekas att det inte är farligt med vare sig torrare eller blötare ensilage under förutsättning att det har en god hygienisk kvalitet. Rekommendationerna när det gäller ts-halter i ensilageproduktion gäller hur man maximerar sina chanser att producera ett ensilage av god hygienisk kvalitet.