Ensilering i slang, även känt som ensilering i korv (bagged silage på engelska), är en relativt ny, eller kanske snarare nyligen återintroducerad teknik i Sverige. I t ex USA har den däremot använts flitigt i årtionden. Tekniken påminner mycket om korvstoppning och kombinerar vissa fördelar från storbalar och plansilor. Tyvärr har mycket få systemstudier utförts och själv känner jag endast till en av dem som är någorlunda färdig. Dock har tekniken använts som referens bl a vid jämförelser med storbalar. Resultaten från den studien av ensilering i slang visade på en stor variation i både kapacitet och resultat. Detta tros bero på vem som skött maskinen och maskinens inställningar. Förlusterna i form av både fermentationsförluster och dåligt foder som fick sorteras bort varierade mellan 0 och 33 %! Rätt skött tycks det dock vara en metod med flera fördelar:

§ Inga investeringar i permanenta strukturer
§ Liten snittyta
§ Snabbt syrefri miljö
§ Hög kapacitet
§ Hackat foder

Det finns en svensk studie som tyder på att fermentationen kan vara snabbare vid ensilering i slang än vid ensilering i plansilo eller tornsilo. Dessutom kan tekniken användas även för andra grödor, t ex spannmål. Eftersom det inte krävs permanenta strukturer i form av silor, utan endast en hårdgjord yta, så tas inte någon stor ekonomisk risk i samband med att man anammar det nya systemet.

Att snittytan är liten, i alla fall i förhållande till en plansilo, innebär att man även med ett begränsat antal djur kan använda slangar. Har man större antal djur kan detta i stället leda till en god möjlighet att utfodra flera typer av ensilage samtidigt och på det sättet kunna utnyttja olika foderpartiers egenskaper.

Eftersom fodret packas in i plasten kommer endast den kortända där packningen pågår att vara exponerad mot luft. Detta innebär att det snabbt kommer att bli en syrefri miljö eftersom det foder som packas in efteråt kommer att täta till mot luften.

Enligt uppgift kan man komma upp i 10 ton TS i timmen i inläggningskapacitet, förutsatt en i övrigt fungerande inläggningskedja. Snabb inläggning gör det lättare att säkerställa kvaliteten och minskar risken för regn under inläggningen.

Hackning av fodret underlättar fermentationen och kan även göra att fodret blir mer lätthanterat i samband med utfodringen, inte minst om man vill använda sig av flera ensilage som ska blandas.

Några potentiella nackdelar med systemet:
§ Plastberoende
§ Ts-känsligt
§ Maskinen
§ Okänd teknik

En stor del av ensilaget kommer att vara i kontakt med plasten och endast ha den att förlita sig på för att hålla syret ute. Detta ger en liknande situation som med rundbalarna, att man måste kolla sitt foder och försäkra sig om att plasten inte är skadad. Dessutom vet man aldrig hur priset på plast utvecklas i framtiden. Dock är det fortfarande betydligt mindre plast som går åt jämfört med inplastade balar.

För att maskinen ska fungera optimalt påstås en ts-halt på ca 40 % vara önskvärt. Detta gör visserligen inte så mycket eftersom det är då kor kan konsumera mest foder, men hur fungerar det om vädret inte tillåter den förtorkningen? Går det att blanda i spannmål för att höja ts-halten i samband med inläggningen?

Maskinen är ganska dyr och kanske inget som man köper själv. Det vanliga är att man anlitar någon annan och då måste det finnas någon i närheten som har en maskin. Tekniken är även relativt okänd, vilket innebär att det inte är säkert att alla kan med den ännu. Jag vet inte hur välskrivna instruktionerna är och hur många som klarar av att följa dem. Eftersom systemet verkar vara mycket beroende på den som sköter det kan detta vara ett problem innan tekniken blivit helt etablerad och erfarenheterna blivit större.