> Startsidan
> Allmänt om ensilering
> Vad är kvalitet?
> Ensileringsmedel
> Ensilage som foder
> Ensilage till hästar
> Silor/balar
> Förluster
> Skörd
> Grödor
> Forskning
> Vem gör ensilageNYTT?
> Kontakt

 

 

 

Rödklöver
av David Slottner Agr D

Rödklöver är förmodligen den vanligaste baljväxten i Sverige. Den är ganska lätt att etablera och odla, den är smaklig och högavkastande. Dessutom kommer allt mer forskningsresultat från USA som visar att proteinet i rödklöver kan utnyttjas bättre än protein från många andra baljväxter. Anledningen till det tros vara ett enzym, polyfenoloxidas, som bildar komplex med proteinet och skyddar det mot nedbrytning, både under ensileringen och i våmmen. Vanligtvis jämförs rödklöver med lusern. Det enda problemet med rödklöver är att den inte är särskilt uthållig utan främst lämpar sig för vallar som inte blir äldre än två år. Dessutom tål den inte bete särskilt väl. Rödklöver är även bäst anpassad för två skördar per år även om det finns skillnader mellan olika sorters rödklöver. Rödklöver innehåller även ett ämne som kan ha östrogen effekt. Man har kunnat se nedsatt fertilitet hos får som betar rödklöver, men man har inte kunnat påvisa någon effekt på andra djurslag. Det ämne som har den här effekten bryts ned vid torkning av grödan, så det har troligen inte så stor betydelse annat än för betande får. Jag har aldrig hört talas om att en ensilerad gröda skulle ha vållat några problem.



Det finns hästägare som är oroliga för att deras hästar ska bli sjuka om de äter klöver. Jag har aldrig förstått varför eftersom många hästägare kan tänka sig att köpa hetluftstorkad lusern som fodertillskott. Annars skulle man ha kunnat tänka sig att det var proteinet som betraktades som farligt. Rödklöver är inte giftigt för hästar. I en sent skördad vall, vilket många hästägare föredrar för att inte energivärdet ska vara för högt, kan ett inslag av klöver eller annan baljväxt vara det som gör att det finns tillräckligt med råprotein i fodret för att man ska slippa köpa proteintillskott.

Ur ensileringssynpunkt borde rödklöver vara svårensilerad, eftersom innehållet av WSC är lågt och buffertkapaciteten är hög. I de försök där jag varit inblandad har dock inte rödklövern vållat några problem. Vid de jämförelser mellan olika baljväxter som gjordes i LEGSIL-projektet ser det ut som om rödklöver har högre halter WSC än övriga baljväxter när de skördats vid samma tidpunkt. I praktiken odlas inte rödklöver som ensam gröda utan i kombination med gräs, vilket troligen minskar problemen.

För att underlätta ensilering av rödklöver rekommenderas ofta förtorkning och/eller tillsatsmedel. De tillsatsmedel som borde vara mest lämpliga är de kemiska, syror och salter. Anledningen till detta är att om problemet är brist på WSC så hjälper det inte att använda mjölksyrabakterier. Dock skulle melass eller liknande kunna vara ett alternativ, eftersom det kan hjälpa upp sockerbristen. Förtorkning hjälper naturligtvis också, men man ska komma ihåg att det finns en stor risk att man tappar de näringsrika bladen, framförallt om man vänder grödan. Hur mycket man förlorar beror naturligtvis på hur torr den är och hur hårdhänt man är mot grödan vid vändningen. Det bästa rådet är att vara uppmärksam vid vändning av rödklöver och försöka ha koll på hur det ser ut. Flyger bladen kan det ju vara lämpligt att sänka varvtalet något.