Rödklöver är förmodligen den
vanligaste baljväxten i Sverige. Den är
ganska lätt att etablera och odla, den är
smaklig och högavkastande. Dessutom kommer allt
mer forskningsresultat från USA som visar att
proteinet i rödklöver kan utnyttjas bättre
än protein från många andra baljväxter.
Anledningen till det tros vara ett enzym, polyfenoloxidas,
som bildar komplex med proteinet och skyddar det mot
nedbrytning, både under ensileringen och i våmmen.
Vanligtvis jämförs rödklöver med
lusern. Det enda problemet med rödklöver
är att den inte är särskilt uthållig
utan främst lämpar sig för vallar som
inte blir äldre än två år. Dessutom
tål den inte bete särskilt väl. Rödklöver
är även bäst anpassad för två
skördar per år även om det finns skillnader
mellan olika sorters rödklöver. Rödklöver
innehåller även ett ämne som kan ha
östrogen effekt. Man har kunnat se nedsatt fertilitet
hos får som betar rödklöver, men man
har inte kunnat påvisa någon effekt på
andra djurslag. Det ämne som har den här
effekten bryts ned vid torkning av grödan, så
det har troligen inte så stor betydelse annat
än för betande får. Jag har aldrig
hört talas om att en ensilerad gröda skulle
ha vållat några problem.
Det finns hästägare som är oroliga
för att deras hästar ska bli sjuka om de
äter klöver. Jag har aldrig förstått
varför eftersom många hästägare
kan tänka sig att köpa hetluftstorkad lusern
som fodertillskott. Annars skulle man ha kunnat tänka
sig att det var proteinet som betraktades som farligt.
Rödklöver är inte giftigt för
hästar. I en sent skördad vall, vilket många
hästägare föredrar för att inte
energivärdet ska vara för högt, kan
ett inslag av klöver eller annan baljväxt
vara det som gör att det finns tillräckligt
med råprotein i fodret för att man ska
slippa köpa proteintillskott.
Ur ensileringssynpunkt borde rödklöver
vara svårensilerad, eftersom innehållet
av WSC är lågt och buffertkapaciteten är
hög. I de försök där jag varit
inblandad har dock inte rödklövern vållat
några problem. Vid de jämförelser
mellan olika baljväxter som gjordes i LEGSIL-projektet
ser det ut som om rödklöver har högre
halter WSC än övriga baljväxter när
de skördats vid samma tidpunkt. I praktiken odlas
inte rödklöver som ensam gröda utan
i kombination med gräs, vilket troligen minskar
problemen.
För att underlätta ensilering av rödklöver
rekommenderas ofta förtorkning och/eller tillsatsmedel.
De tillsatsmedel som borde vara mest lämpliga
är de kemiska, syror och salter. Anledningen
till detta är att om problemet är brist
på WSC så hjälper det inte att använda
mjölksyrabakterier. Dock skulle melass eller
liknande kunna vara ett alternativ, eftersom det kan
hjälpa upp sockerbristen. Förtorkning hjälper
naturligtvis också, men man ska komma ihåg
att det finns en stor risk att man tappar de näringsrika
bladen, framförallt om man vänder grödan.
Hur mycket man förlorar beror naturligtvis på
hur torr den är och hur hårdhänt man
är mot grödan vid vändningen. Det bästa
rådet är att vara uppmärksam vid vändning
av rödklöver och försöka ha koll
på hur det ser ut. Flyger bladen kan det ju
vara lämpligt att sänka varvtalet något.
|