Eftersom mindre protein bryts ned under ensilering av rödklöver än vid ensilering av lusern har intresset för rödklöver ökat även i USA där lusern är den mest odlade baljväxten. Det är inte heller bara under ensileringen som rödklövers protein bryts ned i mindre omfattning utan även i våmmen. Med detta som bakgrund utförde Glen Broderick med medarbetare i Madison en studie för att jämföra om olika sorter av rödklöver skilde sig med avseende just på proteinnedbrytningen i våmmen. I studien användes en s k in vitro metod, vilket innebär att man genom att använda våmvätska simulerar hur olika fodermedel beter sig i våmmen. Utifrån dessa resultat beräknas sedan hur stor andel av proteinet i de olika proven som skulle ha undgått nedbrytning.

Totalt testades 29 varianter av rödklöver och dessutom en variant av lusern. 28 av rödklövervarianterna bröts ned så mycket långsammare än lusern i våmmen att detta skulle ha påverkat andelen av foderproteinet som nådde tunntarmen och kunde tas upp där. Det var dessutom en ganska stor variation mellan proverna. Om man anser att andelen protein som undgått nedbrytning i våmmen är den parameter som är mest intressant, så varierade resultaten mellan 29,3 och 39,6 %. Som jämförelse hade lusern 27,8 % av proteinet som inte bröts ned i våmmen. Detta visar återigen på ett potentiellt bättre proteinutnyttjande vid användning av rödklöver än vid användning av lusern och dessutom att det finns möjligheter att påverka utnyttjandet genom att använda "rätt" sorts rödklöver. Dessutom borde det finnas potential att förbättra denna egenskap ytterligare genom växtförädling.

G.A. Broderick et al. /Animal Feed Science and Technology 113 (2004) 157-167
Artikeln finns tillgänglig på:
www.dfrc.ars.usda.gov/DFRCWebPDFs/2004-Broderick-AFST-113-157.pdf