I USA är lusern den vanligaste grödan som
ensileras, möjligen med undantag för majs.
Anledningarna är flera men några som ofta
nämns är att det är en gröda som
ger hög avkastning, är uthållig, har
högt råproteininnehåll, konsumeras
i stor mängd av kor och inte minst passar mycket
bra ihop med majs. I Sverige och flera andra länder
i norra Europa är dock rödklöver vanligast.
I Madison i USA har ett flertal försök utförts
där man jämfört mjökproduktion
och kväveutnyttjande när mjölkkor utfodrats
med ensilage gjort av lusern eller rödklöver.
I en sammanfattning av fem olika studier rapporterar
G. Broderick att rödklöver i genomsnitt
innehöll mindre råprotein än lusern,
men att större andel av råproteinet fanns
i form av icke protein kväve i lusern.
I samtliga studier åt korna mer lusernensilage
än klöverensilage. Det sågs totalt
över studierna ingen skillnad i mjölkavkastning
beroende på vilket ensilage som utfodrades och
inte heller någon skillnad i proteinavkastning.
Däremot var fetthalten i mjölken lägre
och viktökningen tenderade att bli högre
när korna utfodrades med rödklöver
i stället för lusern. Slutresultatet av
skillnaderna i konsumtion och ensilagens råproteinhalt
samt bristen på skillnader i avkastning ledde
till att kväveeffektiviteten var högre vid
utfodring av rödklöverensilage (27,1 % jämfört
med 23,6 %). Foderutnyttjandet var också bättre.
Vid utfodring av lusernensilage resulterade varje
kg ts foder som korna åt i 1,42 kg mjölk
och vid utfodring av rödklöverensilage 1,47.
Vad jag tycker är det mest intressanta med den
här och ett flertal andra studier är att
det visats gång på gång att inte
alla ensilage ger samma resultat i utfodringen, trots
att många kemiska parametrar, som t ex NDF och
ADF, är nästan lika i båda ensilagen
som jämförs.
För den som är intresserad finns hela rapporten
på www.dfrc.ars.usda.gov/DFRCWebPDFs/2002-Broderick-silageproc.pdf
|