En av de stora skillnaderna mellan NorFor och gamla
AAT/PBV-systemet är att grovfodret värderas
annorlunda. Skillnaderna mellan ett bra och ett mindre
bra foder blir tydligare. Detta beror på att
man försöksmässigt kunnat visa större
skillnader mellan olika vallfoder än vad siffrorna
i analysen visar. Det nya systemet innebär att
man inte beräknar värden för olika
fodermedel, utan för hela foderstaten. Detta
innebär att även övriga foder inverkar
på hur vallfodret utnyttjas både som energi
och proteinkälla, vilket också stämmer
bättre överens med den kunskap som finns
idag.
Eftersom man inte kan räkna ut värdet av
enskilda foder i det nya systemet får man utgå
från någon form av standardfoderstat,
eller helt enkelt räkna ut olika foderstater
och se vad resultatet blir. I Husdjur nr 11 2005 presenterades
en jämförelse mellan ett bra och ett medelbra
ensilage och hur det skulle påverka utfodringen.
Med "medelgod" kvalitet på ensilaget
fick en ko som mjölkar 25 kg ECM / dag 9 kg ts
ensilage och 9,5 kg kraftfoder. När ensilaget
hade "bra" kvalitet fick den 12,1 kg ts
ensilage och 5,1 kg kraftfoder. När kon mjölkade
35 kg ECM / dag fick hon 8,9 kg ts ensilage och 14,5
kg kraftfoder om ensilaget hade "medelbra"
kvalitet och 12 kg ts ensilage och 10,5 kg kraftfoder
om ensilaget hade "bra" kvalitet.
Vad innebär detta ekonomiskt?
I båda exemplen ovan konsumerade korna 3,1 kg
grovfoder mer när de fick ensilage av bra kvalitet,
men man sparade 4 resp. 4,4 kg kraftfoder. För
att man ska kunna beräkna ekonomin i alternativen
måste man ha kostnader för kraftfoder och
produktionskostnader för ensilage, men eftersom
dessa varierar mellan olika gårdar ska vi göra
ett exempel. Låt oss anta att en genomsnittlig
kraftfoderkostnad är 1,50 kr/kg (spannmål
är billigare och koncentrat dyrare) oavsett vilket
ensilage man använder. Produktionskostnaden för
ett ensilage av "medelgod" kvalitet uppskattas
i det här exemplet till 1,00 kr/kg ts (ja, den
varierar stort). Frågan blir då hur mycket
man kan kosta på sig i ökade produktionskostnader
för att man ska få ett "bra"
ensilage i stället utan att totalfoderstaten
blir dyrare.
Totala foderkostnaden för kon som producerar
35 kg ECM och "medelgod" ensilagekvalitet
blir med de angivna förutsättningarna 30,65
kr. Kraftfoderkostnaden för samma ko och "bra"
ensilagekvalitet blir 15,75 kr. Detta innebär
att kostnaden för att producera 12 kg ts med
"bra" ensilagekvalitet inte får överstiga
30,65-15,75=14,90 kr för att inte foderstaten
ska bli dyrare. Detta motsvarar en produktionskostnad
på 14,90/12=1,24 kr. Med dessa förutsättningar
finns det alltså stora marginaler för att
få lönsamhet i en förbättrad
ensilagekvalitet. Motsvarande beräkningar för
exempelkon som mjölkade 25 kg ECM ger resultatet
1,29 kr. Samma beräkningar måste naturligtvis
göras för varje gård, med aktuella
produktionskostnader och kraftfoderkostnader, innan
man kan se vad som ger det bästa nettot. Alla
gårdar har sina förutsättningar och
dessa är vad man måste räkna med för
att hitta det bästa alternativet för varje
gård.
|