Finfördela grödan
Det finns många studier som visar på
en förbättrad fermentation när grödan
hackas, eller i vissa fall mals. Anledningen till
det är att mer växtsaft frigörs och
kommer att vara tillgänglig för mjölksyrabakterierna,
vilket leder till en snabbare fermentation. Om inte
grödan hackats kommer cellerna att vara intakta
tills den anaeroba miljön gör att de kollapsar,
vilket alltså är en långsammare process.
Det är inte bara att stråna blir kortare
som hjälper till. Vid hackning av grödan
kommer dessutom många strån att skadas
på längden. Troligen är detta vad
som ger den största effekten på fermentationen.
Skador på strån i längdled kommer
att exponera mycket större del av innehållet
i ett strå än om stråt har skurits
av en gång till. I jämförelser mellan
exakthackad och skuren gröda, med samma teoretiska
längd, har det visats att hackning ger snabbare
och mer intensiv fermentation än skärning.
I vissa fall har detta också visats genom mindre
klostridietillväxt i hackade grödor än
i skurna.
Ur ensileringssynpunkt är det alltså bättre
ju kortare grödan hackas. Korthackad gröda
fermenterar snabbare, vilket minskar risken för
felaktig fermentation, och minskar även förlusterna
under ensileringen. En finfördelad gröda
är också lätt att hantera med maskiner
och inte minst går det lätt att hålla
silons snittyta jämn.
Tyvärr är en av anledningarna till att
vi fodrar med ensilage att djuren behöver grovfoder,
d v s ett foder med en viss partikelstorlek/struktur.
För kor innebär detta i allmänhet att
den teoretiska hacklängden inte bör understiga
1 cm. Eftersom inte alla strån hackas exakt
lika långt har detta visat sig ge en tillräckligt
stor andel långa strån som kan ge den
struktureffekt som våmmen kräver för
att fungera tillfredsställande. Hästar har
eventuellt behov av längre strån och rekommenderas
ofta inte hackat foder. Skuret foder fungerar, men
teoretisk snittlängd bör inte understiga
5 cm.
|