Snart är det dags att skörda och många hästägare som köper sitt foder kanske tänker att de inte behöver bry sig om det. Om man vill veta vad man får är det dock mycket lämpligt att beställa fodret innan skörden så att man får vad man vill ha (inom rimliga gränser). Det bör inte vara så svårt att räkna ut hur mycket foder som kommer att förbrukas. Vet man mängden så är nästa fråga vilka krav man bör ställa på fodret och detta i sin tur beror naturligtvis på vad man har för hästar och hur många.

Hö eller ensilage?

Även om jag gärna rekommenderar ensilage till hästar eftersom det ofta är lättare att skörda vid en tidpunkt som ger rätt näringsinnehåll så är naturligtvis antalet hästar en viktig faktor som avgör om ensilage överhuvudtaget är ett lämpligt foder. Man bör inte ha en bal öppen mer än tre till fyra dagar och man kan då räkna med att man bör ha en förbrukning på två balar per vecka. Hur mycket foder som finns i en bal varierar naturligtvis beroende på balens storlek och hur hårt den är pressad. Hur hårt balen kan pressas beror i sin tur på när grödan skördades, teknik vid körningen, inställningar på pressen samt ytterligare faktorer som du som beställare har svårt att påverka.

En fyrkantsbal som är 80x80x90 cm (vilket ofta är minimimått på balarna) innehåller 0,576 kubikmeter foder. Med en densitet på 175 kg ts/kubikmeter kommer balen då att innehålla 100 kg ts. Om man har hästar som i genomsnitt förbrukar 7 kg ts/dag kommer det att krävas ca 4 hästar för att två balar ska förbrukas/vecka (100 kg / (7 kg /häst och dag x 3,5 dagar) = 4 hästar. Om man i stället räknar på en rundbal med måtten 120x120 cm så innehåller den 1,36 kubikmeter foder. Om man räknar på en densitet på 150 kg ts/kubikmeter så innebär det att en bal innehåller 204 kg ts, d v s dubbelt så mycket som den fyrkantiga balen i exemplet och det kommer då att krävas ca 8 hästar med samma förbrukning för att hela balen ska hinna förbrukas innan den blir dålig. Räkna på dina förhållanden och se vad som kan fungera för dig! Har man inte tillräckligt många hästar är man hänvisad till små ensilagebalar eller hö.

Vilket näringsvärde?

En annan fråga man måste ställa sig är vilket näringsvärde som är önskvärt. Beroende på vilken typ av hästar man har så blir kraven naturligtvis olika. En ponny i lätt träning kanske inte behöver samma näringsinnehåll som ett hårt tränande fullblod eller digivande ston och växande unghästar. Det är främst två faktorer som man behöver fundera över: förhållandet mellan energi och protein samt energinivån i fodret.

Proteinbehovet varierar beroende på vad en häst används till. För underhåll och arbete räcker det med 6 g smb RP/MJ, men ett digivande sto eller en unghäst kan behöva 9g smb RP/MJ. Detta är miniminivåer. Exakt hur förhållandet mellan energi och protein ska vara kan man ganska enkelt få fram genom en foderstatsberäkning. Det finns även speciella tabeller. Om man har flera olika typer av hästar i samma stall så att man av praktiska skäl vill använda samma grovfoder är det enklast med ett foder som är ganska väl anpassat till de hästar som har störst proteinbehov. Det är nämligen inte skadligt med måttlig överutfodring av protein till hästar, speciellt inte om det beror på ett proteinrikt grovfoder.

När man vet vilken balans mellan energi och protein man vill ha kan man sedan försöka bedöma vilken nivå på energiinnehållet som är rimlig. Detta beror naturligtvis på hur hårt hästen arbetar. Hästar i hård träning (travare och galoppörer i första hand) bör naturligtvis ha ett mer koncentrerat grovfoder än en häst som promenadrids. Det finns rekommendationer om att en häst bör få sitt underhållsbehov av energi tillgodosett från grovfodret och att hästen ska ha minst 1 kg ts grovfoder per 100 kg kroppsvikt. För inaktiva hästar kan detta ge vissa begränsningar på grovfodrets sammansättning. För att ge ett exempel kan vi ta kallblodsvallack som väger 600 kg och inte tränas i någon större utsträckning utan bara behöver sitt underhållsbehov av energi. Han behöver då 61 MJ/dag. Han behöver också minst 6 kg ts/dag grovfoder, vilket innebär att ett grovfoder som innehåller mer än 10 MJ/kg ts inte är lämpligt för den hästen. Ofta vill man dessutom ge mer än minsta möjliga grovfodergiva och då kan man naturligtvis använda ett foder med lägre energiinnehåll. Vad man ska tänka på är dock att det kan vara svårt att få ett foder med god hygienisk kvalitet om man låter det bli alltför förvuxet i sin önskan att få ett väldigt lågt energiinnehåll.

Tipset är i slutändan att man kanske bör försöka fundera ut vad man vill ha för foder innan fodret är skördat och man får ta vad man kan få tag i. Kontakta en foderproducent nu! Fråga vad de tror att de kan erbjuda. Berätta hur du vill att fodret ska vara. Ungefär vilket näringsvärde vill du ha? Vilken ts-halt (jag rekommenderar i allmänhet 40-60 %)? Hur mycket foder behöver du? När du beräknar foderförbrukningen bör du även ta med ett visst spill så att inte fodret tar slut i maj nästa år. Genom bra planering kan man troligen dessutom få allt foder skördat från samma åker eller i alla fall få fodret levererat så att man minimerar antalet foderbyten under stallsäsongen.