Det finns många sätt att öka sannolikheten att man lyckas med sin ensilering, men tyvärr kostar de flesta pengar. Frågan blir då vad som är lönsamt att göra och vad som inte är lönsamt. En viktig fråga man kan ställa sig är hur mycket en misslyckad ensilering kostar. Detta är naturligtvis beroende på vilket fel som uppstår. En sak som ofta sammanfaller med mindre bra ensilagekvalitet är förluster, både fermentationsförluster under ensileringen och i vissa fall förluster i form av kasserat foder. Även om vissa anser att detta rör sig om osynliga förluster, så måste de ersättas, antingen med ytterligare ensilage eller med annat foder. Andra kostnader som kan associeras med mindre bra ensilagekvalitet är ökad sjukdomsfrekvens t ex i form av mastit. Det är dock svårt att säga med säkerhet vad som beror på fodret och vad som beror på andra faktorer.

Den kostnad som kanske är mest påtaglig för en mjölkproducent är ett avdrag på mjölkpriset. Klostridiesporer i mjölken kan bli en synnerligen kännbar kostnad. En lantbrukare som drabbats av stora mängder sporer i sitt ensilage konstaterade att det kostat honom 13000 kr i form av minskade intäkter för att en silo blivit dålig. Detta inkluderar inte extra arbete vid t ex rengöring av juver mm. Troligen har den lägre ensilagekvaliteten även påverkat avkastningen negativt (även om detta också kan vara svårt att avgöra) och troligen har även förlusterna under ensileringen varit högre.

Vad kostar då förlusterna?

Det finns de rådgivare som anser att man inte kan räkna med förlusterna eftersom de inte syns, men personligen är jag tveksam till detta. Faktum är att man har kostnader vid inläggningen som inte är direkt relaterade till hur mycket man får ut. Om man räknar på hur mycket det kostar att lägga in ett foder i samband med ensileringen och sedan beräknar kostnaden för det färdiga fodret är det möjligt att man får väldigt skilda resultat.

Det är inte helt orimligt att tänka sig att det kostar ca 1 kr att odla en gröda, skörda den och packa den i någon form. För att få en uppfattning om effekten av olika förluster påverkar den slutliga kostnaden, kan man lätt räkna ut att 10 % förluster leder till att kostnaden för fodret inte alls blev 1 kr / kg ts utan 1,11 kr. Om förlusterna är 20 %, vilket nog inte är ovanligt om man räknar med både fermentationsförluster och kasserat foder, så är den verkliga kostnaden för fodret 1,25 kr!

Om man jämför dessa resultat och räknar med att en ko får 10 kg ts ensilage / dag under 275 dagar / år, innebär detta att den totala ensilagekostnaden blir 275*10*1,11=3052,5 kr i fallet med lägre förluster och 275*10*1,25=3437,5 kr i fallet med högre förluster - en skillnad på 385 kr / ko och år.

Problemet när man diskuterar förlusterna är att de inte alltid kan ses, utan måste mätas. Eventuellt kan man med ganska god säkerhet säga hur mycket man utfodrat, men oftast vet man nog inte hur mycket man lade in i samband med en skörd. Det är inte särskilt vanligt att man väger varje lass och om man inte gjort det, så kan man inte veta säkert. Det är också svårt att uppskatta förlusterna t ex beroende på vilken teknik som används. Försöksmässigt kan man kontrollera hur mycket foder som finns kvar efter lagringen. I ett försök från USA kontrollerades ett större antal "slangar" som ensilerats. Det var således samma teknik som använts på tre olika försöksgårdar, och man ensilerade både majs och lusern. I försöket varierade förlusterna mellan 0 och 33 %! Förmodligen skulle det ha varit väl investerad tid att kolla slangarna oftare för att man på det sättet skulle ha upptäckt skadorna på slangen och kunnat förhindra de högsta förlusterna.