> Startsidan
> Allmänt om ensilering
> Vad är kvalitet?
> Ensileringsmedel
> Ensilage som foder
> Ensilage till hästar
> Silor/balar
> Förluster
> Skörd
> Grödor
> Forskning
> Vem gör ensilageNYTT?
> Kontakt

 

 

 

Vilken rundbalspress?
av David Slottner Agr D

Det finns två huvudtyper av rundbalspressar, fix- och flexkammare, som skiljer sig i hur de komprimerar grönmassan. Fixkammarpressen har en enkel uppbyggnad, med en kammare som fylls med grönmassa och sedan, när den är full, kommer materialet att packas ihop och komprimeras. För att grödan ska rullas ihop finns rullar runt kammaren. I en flexkammarpress finns remmar eller kedjor som gör att storleken på utrymmet med grödan varierar, vilket gör att grönmassan komprimeras under hela tiden som kammaren fylls. Detta medför att belastningen blir jämnare i en flexkammarpress. I en fixkammarpress kan ju hela kammaren fyllas innan det blir någon belastning alls. Å andra sidan kan man köra fortare med en fixkammarpresss, fram till dess att kammaren är fylld, då man måste sänka hastigheten för att låta balen komprimeras.

Fördelarna med flexkammarpressen är att det i många fall faktiskt går att variera storleken på balarna. På det sättet kan man anpassa mängden foder i varje bal för olika konsumenter. En minskad diameter får större effekt än man kanske ofta tänker sig. En minskning av diametern från 1,2 till 1,1 m innebär att balens volym minskar med 15 % och en diameter på 1 m minskar volymen med 30 % jämfört med en diameter på 1,2 m. För de som vill ha mer foder i sina balar innebär en ökning av baldiametern från 1,2 till 1,5 m att balens volym ökar med över 50 %. En flexkammarpress med möjlighet att anpassa balarnas storlek är således mycket flexibel. Av naturliga skäl kan detta inte göras med en fixkammarpress, där balarna blir så stora som kammaren tillåter. Om man ändrar storleken på balarna bör man komma ihåg att ändra inställningen på inplastaren så att centrum av sträckfilmen sammanfaller med balens centrum, för att balen ska bli tät. Ofta framhålls det att man uppnår en 10-15 % högre densitet med en flexkammarpress än med en fixkammarpress. Det är möjligt att så är fallet, men man bör komma ihåg att det finns många faktorer som spelar in och påverkar densiteten, inte minst föraren. Detta innebär att jag personligen är något osäker på om det påståendet är helt korrekt. Jag betvivlar inte ett det stämmer om man experimentellt kör pressarna på samma sätt, eftersom det innebär körning med konstant hastighet, men jag är inte lika säker på att det alltid är sant om pressarnas kapacitet utnyttjas optimalt.



Foto: Per Lingvall

Hög densitet på balarna är viktigt av flera skäl. Naturligtvis minskar en hög densitet, med stor mängd foder i varje bal, kostnaderna för plast och hantering av balarna, men det ökar dessutom möjligheterna till en lyckad fermentation och inte minst underlättar det staplingen av balarna. Rundbalar bör lagras stående på den platta sidan av balen, eftersom det är mer plast där. Om man lagrar balarna på den rundade sidan och balen inte är perfekt pressad kommer balen troligen att säcka ihop något under lagringsperioden. En förändring av balens form gör att plasten inte längre blir lika tät mellan de olika lagren, vilket ökar risken för att syre läcker in i balen. Är balarna dåligt pressade kommer det dock att vara svårt att få stapeln att fortsätta vara snygg även om man lagrar balarna på rätt sida. Detta kan vara en anledning till att så många balstaplar man ser när man åker genom landet har rasat. Detta är naturligtvis också skadligt för plasten och ökar risken för skador på grund av syreläckage, t ex mögel. En annan anledning till att staplarna rasar kan vara att man inte staplar tillräckligt stadigt. Det är inte ovanligt, och jag har själv gjort det vid något tillfälle, att man staplar balarna så att en bal i det övre lagret står på fyra andra balar. Men vill man ha stapeln så stadig som möjligt bör de övre balarna bara stå på tre balar. På detta sätt kommer balen att stå på en så stor yta som möjligt och man har då mer marginaler att spela med.

Fördelarna med fixkammarpressar är att de ofta är enklare att köra. En flexkammarpress är mer beroende av att inmatningen är jämn eftersom det inte sker någon ytterligare omblandning i pressen, vilket borde ske i alla fall i början av pressningen med en fixkammarpress. Om strängarna är ojämna vid pressning med flexkammarpress kommer ojämnheterna att vara kvar i balen, vilket kan leda till att hela balen blir ojämn och svår att plasta in. Risken för detta är något mindre med en fixkammarpress. Körtekniken är viktig oavsett vilken presstyp man använder. Optimalt är en helt jämn sträng med samma bredd som balkammaren. Då är det bara att köra mitt över strängen så fylls balkammaren jämnt. Om man inte har de förutsättningarna får man anpassa sin körteknik. Om strängen är för smal kör man växelvis något till höger och något till vänster om strängen, för att kammaren ska fyllas så jämnt som möjligt. Om man ändå bara kör mitt över strängen finns en stor risk att balarna kommer att se ut som bollar, vilket inte minst gör dem svåra att stapla.

Knivar i pressarna kan förbättra packningen, d v s ge en högre densitet i balarna, samtidigt som det blir lättare att utfodra med den. Inte minst gäller detta när utfodring sker för hand. Genom skärning av grödan kan eventuellt också tillsatsmedel fördelas bättre, något som annars kan antas vara ett problem med balar.