Under 2005-2006 har problemet med sporer i mjölk och troligen även ensilage varit större än vanligt. Trots olika åsikter om vad detta beror på (analysmetoder mm) kan man inte utesluta att ensilaget spelar en viktig roll. En god hygienisk kvalitet på ensilaget minskar risken för sporer och därmed mjölkavdrag. Det har visats i studier att när mängden sporer i ensilaget överstiger 1000000/g är det nästan omöjligt att undvika att sporerna även finns i mjölken. Vid lägre mängder är det möjligt att undvika sporerna i mjölken under förutsättning att juverhygienen sköts tillfredsställande. Det är dock svårt att göra ett mindre bra ensilage upprepade gånger med stor förutsägbarhet - däremot är det inte svårt att göra ett bra ensilage, där inte klostridierna kan växa, med god förutsägbarhet! Har man problem beror det på att man inte använder sig av den kunskap som finns.

För att klostridierna ska kunna växa krävs näring och en anaerob, fuktig och gärna varm miljö, med rätt pH. Dessutom måste det finnas sporer i grödan innan inläggningen. En besvärlig egenskap hos klostridier är att de förbättrar sin egen miljö i samband med sin tillväxt. Detta beror på att de gärna utnyttjar mjölksyra som substrat och av två mjölksyramolekyler bildas en molekyl smörsyra (och koldioxid och vätgas). Detta innebär att det finns mindre syra kvar som kan sänka pH i ensilaget och dessutom är smörsyra en svagare syra än mjölksyra, vilket innebär att det krävs mer smörsyra för att åstadkomma en pH sänkning än vad det krävs mjölksyra. Som om inte detta vore nog finns det även klostridier som använder aminosyror som energikälla och då bildas ammoniak, vilket är ett ämne som höjer pH. Dessa faktorer gör det svårt att tillverka ett "ganska bra" ensilage med någon form av förutsägbarhet! När smörsyrajäsningen har börjat vet man aldrig hur långt den kommer att gå.

Vill man inte ha klostrider i sitt ensilage handlar det därför om att man måste skapa en miljö där inte klostridier kan växa. Detta görs genom att man håller grödan ren, förtorknar och skapar förutsättningar för en snabb pH-sänkning.

Håll grödan ren genom att vara försiktig vid användning av stallgödsel i någon form på vall som ska ensileras. Fastgödsel ska inte användas alls och flytgödsel ska spridas med släpslang eller nedmyllning för att minska risken att gödsel kommer med i ensilaget. Gödsel innehåller inte bara klostridiesporer utan också andra substanser som är buffrande, d v s de motverkar pH-sänkningen. Runt gödselpartiklar kommer det därför att vara en bättre miljö för klostridierna än i resten av grödan, vilket kan leda till att det finns "fickor" eller "hot spots" där klostridier växer även om ensilaget i allmänhet är bra.

Vid slåtter, eventuell vändning, och upplockande av grödan är det också viktigt att man inte blandar in jord. Detta ställer krav på inställningen av maskinerna så att de inte går för djupt. Vanligen rekommenderas ca 8 cm stubbhöjd för slåtterkrossen, men detta kommer att kunna varieras beroende på hur vallen ser ut. Ju jämnare vallen är desto lägre kan man slå utan inblandning av jord. Det är därför även viktigt att hålla vallen jämn och fri från t ex sorkhögar och annat som ökar risken för jordinblandning. Även gammal förna kan vara ett riskmoment och ska inte blandas in i grödan.

Om man väljer att vända grödan är det naturligtvis också viktigt att man hanterar den varsamt samt inte blandar in jord. Hårdhänt hantering av grödan riskerar att öka förlusterna avsevärt, inte minst när man hanterar en vall som innehåller klöver. Även när man vänder är det naturligtvis viktigt att man kontrollerar inställningarna så att inte maskinen river upp och blandar in jord i grödan. Rätt inställningar är också viktigt när det gäller pickuppen på det redskap man använder så att man inte blandar in jord.

När man ensilerar i plansilo är det också viktigt att tänka på att inte köra i grödan med däck med jord på. Detta är annars ett klassiskt sätt att få klostridier i grödan och sedan problem med ensilagets hygieniska kvalitet. Den traktor som används för packning ska inte köra av den rengjorda ytan och inga smutsiga däck ska få komma dit. Naturligtvis gäller det också att silon är ordentligt rengjord innan man påbörjar inläggningen oavsett vilken typ av silo det är.

För att gynna mjölksyrabakterierna bör grödan förtorkas. Hur mycket den ska förtorkas beror på flera olika faktorer som t ex pressvattenrisker och om grödan ska ensileras hackad eller skuren. Normalt rekommenderas 40-60 % ts-halt i balar, direktskördat-50 % ts i tornsilor (torrast i botten) och 28-35 % i plansilor. Anledningen till detta är att man vill undvika onödiga pressvattenförluster i plansilo och tornsilor och maximera kapaciteten i balpressarna. Dessutom vet man av erfarenhet att mjölksyrabakterierna gynnas på bekostnad av klostridier när ts-halten går över 30 % i hackade grödor. I skurna grödor bör däremot ts-halten vara över 40 % eftersom omblandningen blir sämre och fermentationen långsammare i långstråiga grödor. Detta är också anledningen till att man rekommenderar starkt att grödans ska hackas om man ensilerar i plan- eller tornsilo. Den övre gränsen för de olika systemen har att göra med att det är svårt att packa grödan ordentligt om den är för torr, beroende till stor del på att den inte klibbar ihop på samma sätt som när den är blötare. Med risk för att stöta mig med försäljare av lastarvagnar som skär grödan, måste det ändå nämnas att det kan vara svårt att ensilera långstråig/skuren gröda under 40 % ts utan tillsatsmedel. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Tillsatsmedel rekommenderas därför i plansilor (där man inte kan torka grödan tillräckligt och samtidigt packa den väl) och tornsilor (där i alla fall den övre delen kommer att ha lägre ts-halt än 40 %).

Det är viktigt att miljön snabbt blir anaerob, d v s syrefri. En faktor som påverkar övergången mellan aerob och anaerob fas är hur väl grödan packas. För att miljön ska bli anaerob så snabbt som möjligt krävs att den gröda som läggs in fungerar som en barriär mot det som lagts in tidigare och detta fungerar inte utan en väl utförd packning. Packa jämnt och hårt för bästa resultat. Det finns de som har opponerat sig mot "hacka - packa - packa - packa - packa - täck" med att det på något vis uppmanar till slarv och ojämn packning, men det ska tydas som att det sällan är någon som får problem p g a för hög densitet i grönmassan. Packa noga och hårt!

Efter att den sista grödan lagts in ska miljön bli helt lufttät så fort som möjligt, vilket innebär att en silo ska täckas så snabbt som möjligt och en bal bör inte stå någon längre tid innan den plastas in. Med kombipressar, som både pressar och plastar i samma maskin, är knappast detta något problem, utan svårigheten blir då att bibehålla den syrefria miljön och inte skada balen under transporten till lagringsplatsen. Plastar man vid lagringsplatsen är det viktigt att logistiken fungerar så att det inte tar för lång tid mellan plastning och pressning. Två timmar anges ofta som ett riktmärke för hur lång tid det får ta mellan pressning och plastning, men det är en ganska godtyckligt satt rekommendation och det enda vi kan säga med säkerhet är att tiden mellan pressning och inplastning bör vara så kort som möjligt.

Det har även visats att en låg uttagshastighet efter att silon öppnats kan gynna klostridietillväxt. Detta beror, precis som nämnt i samband med inläggningen, på att syre tränger in i ensilaget, förbrukas och man riskerar en tillväxt av klostridierna. I samband med uttag handlar det oftast om att jäst förbrukar syre och mjölksyra, vilket skapar en syrefri miljö med tillräckligt högt pH för att klostridierna ska kunna växa till. Lösningen på detta är naturligtvis en tillräckligt hög uttagstakt på 15 eller ännu hellre 30 cm/dag och att man tar från hela ytan varje dag. På det sättet kommer grödan att hinna utfodras innan ogynnsamma mikroorganismer börjar växa.

Tillsatsmedel kan användas för att minska risken för klostridietillväxt. Vad man dock behöver tänka på är att använda rätt tillsatsmedel för sin egen situation. Generellt kan man säga att om man är medveten om att man riskerar klostridietillväxt, pga av gödsling, ojämna fält, för låg ts-halt eller annat, så bör man använda något kemiskt tillsatsmedel. Bakteriepreparat är bättre lämpade för att öka marginalerna om man inte tror att man ska få problem eller för att få ett ensilage som är "mycket bra" i stället för "OK".

När det gäller kemiska tillsatsmedel är det dock viktigt att påpeka att man inte ska underdosera dessa. I försök, när man testar olika tillsatsmedel i samma gröda, har man sett att för låg dos av kemiska tillsatsmedel kan ge sämre resultat än om man inte använt något tillsatsmedel alls! Anledningen till detta är troligen att man genom tillsättning av små mängder av t ex syra, sänker pH till en nivå som "stör" mjölksyrabakterierna så att de inte kommer igång med sin tillväxt, men pH-sänkningen är inte tillräcklig för att motverka klostridiernas tillväxt. Överdosera hellre än underdosera!