Majsensilage är en vanlig gröda för ensilering i områden där den går bra att odla. Idén att odla majs för ensilering på våra breddgrader är inte ny. Virtanen skrev om det i en bok som gavs ut på 40-talet och drog slutsatsen att problemet var en opålitlig avkastning, men eftersom utvecklingen går framåt även inom växtförädlingen är det möjligt att med relativt god säkerhet odla majs för ensilering i alla fall i södra Sverige. Det förekommer även längre norrut, men det blir då stora skillnader i hur majsen klarar sig olika år. Nyligen gjordes försök med odling av majs i Norrland, men jag vet inte så mycket om resultaten från de försöken ännu. Enligt uppgift var dock sockerhalten mycket hög.

Majs är en tacksam gröda att ensilera eftersom den är lättensilerad och ger hög avkastning. Dessutom är det en gröda med högt energivärde vilket gör den lämplig till högproducerande djur. Ytterligare en fördel som jag hört nämnas, från en forskare som varit mycket verksam i Skåne, är att näringsvärdet är jämnare för majsensilage än för vall, vilket skulle kunna underlätta planeringen av foderstaten. Tyvärr är råproteinhalten i majs låg vilket gör att det är ett foder som är lämpligt att komplettera med något baljväxtrikt ensilage, i flera länder vanligen lusern.

Skörd av majs kräver speciella maskiner, eller i alla fall speciella tillbehör till en exakthack. Man slår inte och förtorkar grödan som vid ensilering av gräs, utan man direktskördar. Det finns ibland tillbehör till såväl bogserade som självgående exakthackar just för majs.

Eftersom man inte förtorkar grödan är det viktigt att välja skördetillfälle, när ts-halten är tillräckligt hög för att man inte ska få pressvattenförluster. Enligt uppgift från en entreprenör i Skåne kan detta vara svårt att avgöra, eftersom ts-halten skiljer sig mellan stjälk och kolv. Rätt mognad är alltså avgörande. Det finns inte så mycket gjort angående ensilering av majsensilage i Sverige, men desto mer från USA. Det är som jag tidigare skrivit en lättensilerad gröda, men trots det rekommenderas i USA mjölksyrabakterier i samband med inläggningen.

Det stora problemet med majsensilage tycks vara att det är känsligt för varmgång. Varmgång kan ske både vid inläggning och vid uttag. Man måste därför vara noga med packningen vid inläggningen för att undvika att luft hela tiden kan tränga sig in i ensilaget. Om packningen sköts rätt är det bara den senast inlagda grönmassan som utsätts för syre och om man fyller silon snabbt kommer inte grönmassan att utsättas för syre tillräckligt lång tid för att någon varmgång ska starta. Det finns inga tillsatsmedel som är lämpliga för att åtgärda detta. Möjligen skulle propionsyra vara en möjlighet, men det verkar onödigt. Det verkar vettigare att åtgärda huvudproblemet, d v s att det tar för lång tid innan miljön blir syrefri. Problem med varmgång i samband med uttag kommer jag alltid att hävda beror på att silon är felaktigt dimensionerad för den förbrukning av foder som sker på gården. I fallet med majsensilage kanske detta är ännu viktigare än med gräsensilage. Otillräckligt uttag leder till förluster av näringsämnen och eventuellt till oönskad mikrobiell tillväxt i ensilaget. Som alltid gäller det därför att ha ett uttag på minst 15 och helst 30 cm/dag och att ta från hela ytan. För att minska risken för varmgång efter uttag finns möjligheter med tillsatsmedel. Här finns definitivt potential för mjölksyrabakterier kombinerat med natriumbenzoat. Det finns tillräckligt med WSC för att fermentationen ska fungera och grödans buffertkapacitet är låg, vilket innebär att det är lätt att åstadkomma den pH-sänkning som är nödvändig för ett hygiensikt bra ensilage och för att natriumbenzoaten ska övergå i benzoesyra och ha en god effekt mot svamp. Naturligtvis kan även kemiska tillsatsmedel användas, men det är kanske inte nödvändigt att begränsa fermentationen i ett majsensilage på samma sätt som det är i andra ensilage. Det är främst innehållet av stärkelse som är intressant för utfodringen av majsensilage och den bryts inte ned under fermentationen i alla fall. Användning av syra för att minska proteinnedbrytningen vid ensilering av majs är troligen inte heller värt besväret. I försök som är gjorda i USA hade inte tillsats av 4 l myrsyra/tom majs någon effekt på nedbrytningen av protein. Samma mängd i lusern minskade proteinnedbrytningen. Anledningen till att myrsyran inte hade någon effekt i majsensilaget är troligen att pH-sänkningen gått väldigt snabbt även utan tillsats av myrsyra, vilket inte verkar vara fallet i lusernensilaget.