Det är stora skillnader i fermentation mellan ensilering i balar och i silor. Troligen beror detta på att grödan vanligen hackas innan det packas i silor, medan den ensileras långstråig i balar. Detta innebär stora skillnader i tillgänglighet av substrat. I en långstråig gröda kommer inte sockret i kontakt med mjölksyrabakterierna i samma utsträckning som i en hackad gröda. Vid försök har man sett att skärning med knivar inte ger samma effekt som en exakthack, troligen för att hacken skadar strån även i längdled, vilket gör att ytan ökar betydligt mer än om grödan bara kortats av. Som exempel kan man använda ett försök som jag var med och utförde för några år sedan. Gröda från ett fält ensilerades i balar och i modellsilor. Balarna var runda storbalar som pressades med en fixkammarpress och plastades in med 6 lager sträckfilm. Grödan till silorna hackades med en exakthack och packades i 25 l stålsilor som var försedda med jäsrör för att gas skulle kunna läcka ut, men samtidigt vara lufttäta. Dessa silor motsvarar troligen en perfekt tät större silo, eller miljön i mitten på en stor silo, där det inte finns några luftläckage och miljön snabbt blir syrefri.



I diagrammet syns tydligt skillnaden mellan balar (blå staplar) och silor (röda staplar). TS-halten var 33,3 % resp 33,0 % i genomsnitt i de fyra upprepningarna av varje behandling. Trots samma gröda och samma ts-halt innehåller ensilaget i silor mer än fem gånger mer mjölksyra än ensilage från balarna och pH är nästan en % -enhet lägre i silorna! Tyvärr analyserades inte sockerhalten i ensilagen, vilket annars skulle ha gett en mer komplett bild av vad som hände under ensileringen. Om detta är positivt eller negativt, d v s om det är bättre med ett mer fermenterat eller ett mindre fermenterat ensilage vet vi inte. Det är möjligt att det finns mer socker kvar i ensilaget från balarna, vilket skulle kunna vara positivt eftersom det kan användas av våmmens mikroorganismer. Samtidigt är det troligt att andra substrat än det vi vanligen analyserar som vattenlösliga kolhydrater, som vanligen refereras till som socker, har använts för bildningen av mjölksyra. Innan ensilering innehöll grödan ca 7 % socker (av ts) och de högsta halterna mjölksyra var över 13 % av ts! En stor del av substratet för mjölksyrabildningen måste därför ha varit något annat än vattenlösliga kolhydrater. När tillsatsmedel användes sågs inte längre så stora skillnader mellan balar och silor. Användning av bakteriepreparat gjorde störst skillnad i balar, där mjölksyrhalterna i ensilaget var upp till 5 gånger högre än i obehandlade balar. Användning av kemiska tillsatsmedel minskade å sin sida fermentationen mer i hackade grödor än i silor. Det fanns ingen skillnad i hur stor andel av proteinet som var nedbrutet i de olika systemen, vilket var huvudskälet till att studien genomfördes.

Det viktigaste att komma ihåg av detta är dock att ett hackat foder och ett långstråigt inte kan bedömas efter samma mall. Enligt de flesta rekommendationer är det balade ensilaget i exemplet dåligt p g a sitt höga pH. Eftersom inget ensilage innehöll smörsyra är det ändå uppenbart att det inte vuxit några klostridier i något av ensilagen. Sporer analyserades inte, men om de fanns så var de snarare ett tecken på jordinblandning än på att de vuxit under ensileringen.