Cecilia Müller, doktorand vid institutionens utfodring och vård, har utfört flera försök med syfte att se vilka speciella utmaningar som finns när det gäller ensilering av små balar. Tre av dessa finns redovisade i Rapport 254, från Institutionen för Husdjurens Utfodring och Vård, SLU, med titeln "Småbalsensilering - paketensilage till hästar".

Hennes första försök gällde inplastning och ensileringsmedel. Ena delen handlade om hur ensileringsmedel, Kofasil® Ultra och ett bakteriepreparat (Lactisil® 200 NB), påverkade ensilagekvaliteten. Dessutom studerades hur ensilagekvaliteten påverkades av antalet plastlager. Den andra delen gällde olika längd på balarna, 80 eller 115 cm, samt sträckfilmens bredd, 250 eller 500 mm. I båda fallen pressades balarna med en vanlig glidkolvspress avsedd för pressning av höbalar. Av den första delen framgick att det inte var någon skillnad i täthet mellan 6, 8 och 10 lager plast. Cissi påpekar att resultatet mycket väl kunnat bli annorlunda om balarna hanterats mer, vilket kan vara troligt om man säljer balar. Hon beräknade även plaståtgången och fann att det går åt 2-3 gånger så mycket plast/kg ts vid inplastning av små balar än vid inplastning av stora balar, förutsatt samma antal plastlager. Av jämförelsen mellan 250 mm och 500 mm bred film framgår att det inte var någon skillnad där heller, men det kan förklaras av stor variation mellan balarna.

I försöket jämfördes även ensilagets lagringsstabilitet med tre olika metoder för att se skillnader mellan obehandlade balar och balar med tillsatsmedel. Den ena metoden är en typisk laboratoriemetod där man ser till att luft får strömma genom ett prov och sedan mäter man andelen koldioxid i den luft som kommer ut. En annan metod var att mäta temperaturen i en öppnad bal efter olika tid för att se när temperaturen i balen stiger. Den tredje metoden var att öppna balar och låta dem exponeras för syre innan man ser hur mycket jäst och mögel som har vuxit på dem. Oavsett metod så hjälpte tillsatsmedlen till att förbättra ensilagets lagringsstabilitet. I ensilage utan tillsatsmedel sågs t ex en markant temperaturökning efter dag 4. Innan termogivarna sattes in i balen togs plasten bort på hälften och halva balen var således fortfarande täckt av plast. Något som var intressant var att balarna bara möglade under plasten. Liknande observationer har även gjorts i andra sammanhang och beror troligen på att ensilaget hinner torka innan det blivit dåligt om balen öppnas helt.

Att det ensilage som var behandlat med mjölksyrabakterier hade lägre pH och innehöll mer mjölksyra än de andra ensilagen var inte särskilt förvånande och det var det inte heller att ensilage med Kofasil® Ultra innehöll mer socker (WSC) än obehandlat och Lactisil® - behandlat ensilage. Den höga ts-halten i ensilagen gjorde dock att fermentationen var begränsad.

De längre balarna fick inte lika hög densitet som de kortare, vilket kan bero på att grönmassan torkat längre och hög ts-halt kan göra en gröda svårpackad. Den enda skillnaden i ensilagekvalitet som var signifikant var dock att kortare balar innehöll mer mjölksyra än långa balar.

Cecilia Müllers slutsatser var att även om tekniken med pressning och inplastning fungerade så krävs utveckling av teknik för rationell hantering av balarna.
Inga skillnader sågs mellan antalet platslager, men det kan bero på kort lagringstid och lite hantering.
Inga statistiska skillnader kunde ses mellan de två filmbredderna, men 500 mm filmen drog ned alltför lätta balar (>35 kg) från inplastaren.
Även om det går att producera småbalar med hög ts-halt utan tillsatsmedel så minskade framförallt användning av Kofasil® Ultra tillväxt av oönskade mikroorganismer samtidigt som det förbättrade lagringsstabiliteten.

I det andra försöket jämfördes ensilering vid olika ts-halter (ca 35 % och ca 53 %), med och utan tillsatsmedel (Kofasil® Ultra och Kofasil® Life, ett bakteriepreparat). Dessutom var tanken att jämföra två olika densiteter som kan åstadkommas med en glidkolvspress avsedd för hö. I den blötare grödan blev det dock ingen större skillnad mellan de två "densiteterna" (119,3 resp 113,5 kg ts/m3) vilket gjorde att de inte skiljdes från varandra i resten av analyserna, men med den högre ts-halten blev ena densiteten 119,4 och den andra 155,1 kg ts/m3. Balarna plastades in med en inplastare avsedd för små fyrkantsbalar. Vid mätning av tätheten ansågs samtliga balar tillfredsställande täta. Torrt ensilage innehöll mer WSC och mindre mjölksyra än blött ensilage. Ensilage med den lägre ts-halten innehöll också mer klostridiesporer än ensilage med hög ts-halt. Inom det blöta ensilaget fanns även skillnader mellan tillsatsmedlen. Ensilage behandlat med mjölksyrabakterier innehöll mer mjölksyra och mindre WSC än obehandlade och Kofasil® Ultra behandlade ensilage. Ensilage behandlade med Kofasil® Ultra innehöll mer WSC än obehandlade ensilage, trots samma innehåll av mjölksyra. Tillsats av Kofasil® Ultra resulterade dessutom i mindre ättiksyra, etanol, succinat, 2,3-butandiol och ammoniak än övriga ensilage vid den låga ts-halten. Högre baldensitet i den högre ts-halten resulterade i mer WSC, högre pH, mer succinat och minde etanol än den lägre densiteten.

För att titta på lagringsstabiliteten mättes temperaturen i balarna efter att de öppnats helt och lagrades utomhus eller inomhus i 6 dagar. Dessutom togs prover för WSC, jäst, mögel och klostridier efter 6 dagars lagring. Lagring inomhus resulterade i en högre temperatur från dag två till dag fem, eventuellt beroende på skillnader i omgivande temperatur. Ensilage med låg ts-halt innehöll mer WSC efter sex dagar när det behandlats med Kofasil® Ultra än om det ensilerats utan tillsatsmedel eller med mjölksyrabakterier. I den höga ts-halten sågs inga skillnader mellan tillsatsmedlen, men däremot innehöll balar med hög densitet mer WSC än balar med låg densitet. Jästförekomsten ökade mellan balarnas öppnande och dag 6, men förekomsten av mögel ändrades inte signifikant. Jäst växte främst på de balar som lagrats utomhus. För balar som lagrats utomhus minskade Kofasil® Ultra tillväxten av jäst, jämfört med obehandlade balar och balar behandlade med mjölksyrabakterier.

Några av Cecilias slutsatser gällande ensilering av småbalar var: Förtorkning till 50 % ts ger bättre förutsättningar för en lyckad ensilering än förtorkning till 35 % ts.
Pressningen fungerade oavsett ts-halt i balpressen, dock måste balvikten vara minst 35 kg för att inplastningen ska fungera. Torrare balar kräver därför högre densitet än blötare.
För att hantering av balar på pall krävs en tydlig fyrkantig form, vilket kan förbättras.
Hög densitet leder till mer WSC i ensilaget, mindre etanol och en bättre lagringssstabilitet.
Kofasil® Ultra sparar WSC under ensileringen och motverkar många patogena bakterier som kan finnas i ensilaget, främst i lägre ts-halter.
Kofasil® Life resulterade i lägre pH i den lägre ts-halten, men förbättrar inte lagringsstabiliteten.
Lagring av öppnade balar inomhus ledde till mindre tillväxt av jäst och mögel, trots högre temperatur.
Ju högre ts-halt, desto viktigare blir det med en hög baldensitet och desto mindre effekt tycks tillsatsmedlen ha på hygienisk kvalitet och lagringsstabilitet.

Det tredje försöket handlade om ompressning av storbalsensilage till småbalar. Ompressning skulle kunna vara ett sätt att minska problemet med låg fältkapacitet vid produktion av småbalar. En förutsättning är dock att inte den hygieniska kvaliteten försämras.

Fyra stora rundbalar öppnades i mars året efter och provtogs innan ensilaget pressades igen, med en glidkolvspress avsedd för hö, och plastades in med en inplastare avsedd för små fyrkantsbalar. Balarna lagrades sedan i 30 dagar innan de öppnades och provtogs.

Täthetsmätningarna visade på en i genomsnitt tillfredsställande täthet, men med mycket stor variation. Ju mer fyrkantig balen var desto tätare. Densiteten var mycket högre än vad man åstadkommit vid pressning av grönmassa, ca 200 kg ts/m3, även om det var stor variation. Högsta densiteten var 276 kg ts/m3.

Under lagringen skedde en viss tillväxt av jäst, men inte mögel. Efter öppningen mättes temperaturen under två veckor. Under 10-12 dagar följde balarnas temperatur utomhustemperaturen, men sedan steg temperaturen i balarna, troligen på grund av icke önskvärd mikrobiell aktivitet.

Cecilias slutsatser från det försöket var:
Ensilaget efter ompressning hade godkänd hygienisk kvalitet.
Det är mycket viktigt att det ensilage man pressar om har god hygienisk kvalitet, samt att man sköter ompressningen på ren plats, helst vid minusgrader.
Ompressning ledde till mycket hög densitet i småbalarna.
Mer arbete behövs för att utvärdera metoden.