Finfördela grödan

Det finns många studier som visar på en förbättrad fermentation när grödan hackas, eller i vissa fall mals. Anledningen till det är att mer växtsaft frigörs och kommer att vara tillgänglig för mjölksyrabakterierna, vilket leder till en snabbare fermentation. Om inte grödan hackats kommer cellerna att vara intakta tills den anaeroba miljön gör att de kollapsar, vilket alltså är en långsammare process.

Det är inte bara att stråna blir kortare som hjälper till. Vid hackning av grödan kommer dessutom många strån att skadas på längden. Troligen är detta vad som ger den största effekten på fermentationen. Skador på strån i längdled kommer att exponera mycket större del av innehållet i ett strå än om stråt har skurits av en gång till. I jämförelser mellan exakthackad och skuren gröda, med samma teoretiska längd, har det visats att hackning ger snabbare och mer intensiv fermentation än skärning. I vissa fall har detta också visats genom mindre klostridietillväxt i hackade grödor än i skurna.

Ur ensileringssynpunkt är det alltså bättre ju kortare grödan hackas. Korthackad gröda fermenterar snabbare, vilket minskar risken för felaktig fermentation, och minskar även förlusterna under ensileringen. En finfördelad gröda är också lätt att hantera med maskiner och inte minst går det lätt att hålla silons snittyta jämn.

Tyvärr är en av anledningarna till att vi fodrar med ensilage att djuren behöver grovfoder, d v s ett foder med en viss partikelstorlek/struktur. För kor innebär detta i allmänhet att den teoretiska hacklängden inte bör understiga 1 cm. Eftersom inte alla strån hackas exakt lika långt har detta visat sig ge en tillräckligt stor andel långa strån som kan ge den struktureffekt som våmmen kräver för att fungera tillfredsställande. Hästar har eventuellt behov av längre strån och rekommenderas ofta inte hackat foder. Skuret foder fungerar, men teoretisk snittlängd bör inte understiga 5 cm.